Efter att alla skyllt på alla, kan man nu få en klarhet i hur situationen uppstått. Från diverse riksdagsbeslut från både höger och vänster där det fanns planer på nedläggningar av vissa reaktorer. Olyckan i Fukushima ställde till det i de renoveringar som skulle göras, nya krav skulle åläggas alla kärnkraftverk.
Den 7:de maj 2014, tillträder Magnus Hall som VD för vattenfall. Han var för kärnkraft och såg planer på att bygga nya. Dock fick Sverige en ny regering i september samma år. Miljöpartiet har en nästan religiös övertygelse och det var deras rörelses grundbult att lägga ner kärnkraften. De ingår i den nya regeringen och 14:de oktober 2014 blir Stefan Löfven statsminister.
Hall kritiserar efter regeringsbildningen kraftigt regeringens planer för kärnkraften. Han tycker snarare att det behövs planera för mer och han får hård kritik från regeringen och framförallt Miljöpartiets olika representanter.
”Magnus Hall betonar nu att Vattenfall självklart följer det som ägaren beslutat. Men han påpekar också att Vattenfall på ett sakligt sätt bör kunna föra fram åsikter om vilka konsekvenserna blir av de beslut som ägaren fattar.”
Redan i december 2014 får Vattenfall på sig kraven att säkerhetsställa att reaktorerna måste ha en oberoende härdkylning. Vem som drivit på frågan mest kan man ju spekulera i. Bolund satt själv i tv och förklarade glatt hur han skruvat åt tumskruvarna mot kärnkraften med hjälp av regler. Men det finns en säkerhetsaspekt. Det är ju ingen tvekan att det drevs på av den nya regeringen. Hall trodde själv att de skulle kunna få dispens eftersom reaktorerna i Ringhals var planerade att ställas av 2025.
”Efter valet gjorde S och MP en överenskommelse, inför regeringsförklaringen, där de kom överens om att avbryta Vattenfalls planer på ny kärnkraft. MP fick dock backa från kravet på stängningar av kärnkraftsreaktorer. Men partiets språkrör Åsa Romson hävdade att nedläggningar ändå skulle ske, av ekonomiska skäl.
– Vi har hela tiden sagt att vi ska säkerställa att det stängs kärnkraftsreaktorer under den här mandatperioden. Det kommer också att bli så när man låter de samhällsekonomiska kostnaderna ligga på kärnkraftsbolagen och att de måste följa de säkerhetskrav som finns. Det gör att reaktorer kommer att stängas, sa hon i SVT.”
”Dagen före Vattenfalls årsstämma i mars 2015 skrev dåvarande näringsminister Mikael Damberg (S) och dåvarande finansmarknadsminister Per Bolund (MP) att regeringen skulle stärka styrningen av Vattenfall för att bolaget skulle bli ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi.
”Ett av de viktigaste verktygen för styrningen av de statligt ägda bolagen är rekryteringen av styrelseledamöter till bolagen”, skrev de i en debattartikel i Miljöaktuellt.
Regeringen ville ”säkerställa” att Vattenfall hade ”god kompetens inom förnybara energisystem” och tillsatte därför två nya styrelseledamöter, Viktoria Bergman och Tomas Kåberger.”
Om det var deras röster som avgjorde, men Magnus Hall själv hade gjort en analys av ekonomin.
”I april 2015 beslutade Vattenfalls styrelse att stänga Ringhals 1 och 2. Årtalen sattes senare till 2019 och 2020.”
Men vad förelåg själva beslutet?
Att säga att det var ett kommersiellt beslut är egentligen inte fel men också väldigt missvisande. Det enda som man egentligen inte skulle kunna beskylla regeringen för var att det naturligtvis var väldigt svårt att förutse framtiden. Romson klarlade att de skulle göra den ekonomiskt olönsamt. Om man höjer effektskatten – samtidigt som man lägger på påbuden om säkerhetsföreskrifterna, så är det klart att det blir svårt att hitta lönsamhet i det; dessutom ett väldigt lågt elpris. Magnus Hall själv kapitulerade under det faktumet men hade protesterat mot det. Varför, jo för den effektbrist som skulle uppstå under kalla dagar i område 3.
Men det absolut största felet och det kan man ålägga Vattenfalls ägare: staten.
”Vattenfall behövde heller inte ta hänsyn till hur nedläggningen skulle påverka det svenska elsystemet. Regeringen styr bolaget via ett ägardirektiv och i det stod det ingenting om att bolaget skulle säkra elsystemet.”
Där är orsaken till problemet – man har helt enkelt struntat i att reflektera eller ta ansvar för hur det skulle påverka Sveriges, eller snarare elområdets energiproduktion och behov. Dessutom uppkom detta problem innan kriget startade i Ukraina. Dagens energistöd bygger framför allt på de höga priserna från förra vintern innan kriget bröt ut. Så det går inte att skylla enbart på det.
Frågor man kan ställa sig idag är:
Även om man bygger ut vindkraftsparken så har det ju visat sig att snurrorna inte fungerar när det är för kallt – när det inte blåser eller för den delen blåser för mycket. I november 2022 var priserna låga för att det blåste, medans i december blev de skyhöga. Detta betyder att kapaciteten för dagsbehovet är inte för lågt utan det är kapaciteten som behöver upprättas när det blåser? Kommande behov är en sak, men det verkar inte vara ett behov under gynnsamma förhållanden. Så hur skall det lösas med mer vindkraftverk?
Det man sällan pratar om är den effekt och frekvens som behövs för stabiliteten i ledningarna.
Man pratar om en svängmassa. Att systemets mekaniska delar kan bromsa eller accelerera och på så sätt kan man hålla frekvensen jämn om det blir ett tillskott i systemet eller om det uppstår en brist vid något bortfall. Detta systemet är självreglerande för att hålla en jämn frekvens och spänning. Detta är de mekaniska massor i turbiner och generatorer. Dessa finns främst i våra kärn och vattenkraftverk.
Vindkraftverken har inte denna tröghet och idag pratar man inte om denna syntetiska tröghet som behövs för att vindkraften skall fungera för att säkerställa systemets tröghet. Alltså hur man kan lagra energin för att köra på när det behövs mer.
Hur skall detta kunna göras med enbart vindkraft när den svänger så i sin produktion och inte ingår i den svängmassa som reglerar systemet idag? Detta har jag inte hört en miljöpartiet ens nämna.
https://www.iva.se/globalassets/rapporter/vagval-el/201606-iva-vagvalel-svangmassa-c.pdf